Är det nu dödsstraff införs?

Ja, i norden då vill säga. Efter terrordådet mot Norges befolkning liksom. Det är verkligen på tiden. Varför har ingen tänkt på det innan?

Alltså, att begå brott ska inte löna sig. Vi måste bort från tanken att alla människor är lika värda och blabla. Det är de inte alls. I teorin javisst, i verkligheten? Nej. Inte ens på långa vägar. För Gud kanske. Och kanske en och annan anförvant. Men är alla människor lika värda för ett visst samhälle, en viss familj eller ett visst sammanhang? Absolut inte. Så pk får man inte vara (inte ens du Simon, min kära vän).

Skulle jag få välja hade elektriska stolen funnits i säkert förvar för användning på rosenbad. Nej, kanske inte. Men man måste få leka med tanken. Vad ska vi göra av brottslingarna? De sadister som inte vill och inte kommer ändras, bara begå nya bestialiska brott? Jag vill inte möta dem i en mörk gränd mitt i natten, vill du? Nej, precis, därför bör vi snarast införa dödsstraff alt utvisning till en öde ö för personer dömda för brott upprepade ggr.

Klart jag tycker synd om en del av dem. Men det rättfärdigar inte en lam och tandlös inställning till brottslingar. Vi får inte glömma brottsoffren. De borde få vårt största stöd, inte förrymda galningar från diverse ställen.

Nej, personlig integritet går inte före ett rikes säkerhet. Därför kan vi lika gärna hänga ut en del gärningsmän offentligt. Inte alla, men en del. För att skydda folk. T.ex mot pedofiler. Varför ska vi skydda dem? För att de kanske hänger sig i fängelset? Vad hård jag känner mig, men är det överhuvudtaget mitt problem? Personen gör fan världen en tjänst genom handlingen. Kanske även sig själv. Men de som vill ha hjälp och har sjukdomsinsikt ska vi givetvis hjälpa. Men var går gränsen för samhällets stöd och samhällets fördömande? Kan de förenas? Hur mycket ska individen få välja själv i brottsliga sammanhang?

Såklart dyker etiska´dilemman upp. Men handen på hjärtat, är det inte bättre att en person dör än att tio fler skadas av vederbörande? Vissa kanske för livet. Vems säkerhet och värde och livsvillkor ska värderas högst?

Problemet liknar en sjukvårdares plikter vid en stor olycka med kanske en tio svårt skadade:

*vi har pigga och friska 70-åringen med fyra vuxna barn och 13 barnbarn med vilka han har god kontakt. Han är en klippa och ställer upp och avlastar sin släkt med barnpassning och annat som de kan tänkas behöva.

* Vi har 20-åriga Lisa som brinner för mode och kläder. Hon pluggar på prestigefyllda HHS i Sthlm och vill jobba med något inom finans. Hon är uppvuxen på Lidingö med högpresterande föräldrar.

*Vi har Annica, 57 år, som förpestar sina jobbarkompisars liv med sin bittra cynism och svarta livssyn. Ingen gillar henne och hon har inga vänner. Hon har flera ggr ljugit för cheferna och satt andra personer på jobbet i klistret rejält. Hon skickar även smittsamt virus inpackat i hårdplast till sina ovänner och de är många...

* Vi har lilla Leo, 3 månader, som ingen vill veta av. Han blev dumpad bara minuter före olyckan vid vägkanten. Ingen vet vem han är och ingen bryr sig heller...Han går en mycket oviss framtid till mötes.

*Vi har Alexander 30-år, nybliven ingenjör som tidigare extrajobbat på Ica. Han bor med sambo och två hundar i en stor lgh i centrala Göteborg. Han och sambon hjälper övergivna djur att hitta nya ägare. De är katthemmets största hjältar.

*Vi har 25-åriga Mikael vars liv gått ut på att spendera all ledig tid på att hitta på sattyg, särskilt på fotbollsmatcher mellan AIK-DIF. Han har otaliga ggr misshandlat och rånat folk men aldrig åkt fast. Till det yttre verkar han vara en skötsam individ. Vad ingen vet är att han planerar att spränga sönder Sthlmcity vid nyår...

*Vi har Britt, 65, som precis gått i pension från sitt jobb på posten. Hon lever ett stillsamt liv på landet med maken Bosse, deras hundar Roger och Labolina. Det bästa Britt vet är att pyssla i trädgården och att baka. Hos Bosse och Britt finner de tre barnbarnen sin trygga hamn.

*Lea, 7 år, har precis börjat skolan. Tycker att siffror är svårt men har lätt för att lära sig alfabetet. Till våren ska de få läsa en hel bok och det tycker Lea ska bli jättespännande.

*Igor, 37 år är en uppskattad föreläsare som även jobbar ideellt på Röda korset när han hinner. Han har två barn och en bra relation till sin hustru. De träffades redan på högstadiet och har hållit ihop sedan dess. Igor har varit något av en manlig förebild på orten där han bor pga sitt engagemang i traktens fotbollslag i många säsonger. Otaliga grannar, vänner och jobbkamrater hyllar denna man.

* Elisabeth, 14 år, har bara ögon för killar och kläder. I framtiden vill hon plugga till veterinär eller hålla på med hästar. Finnar är jordens undergång...

Givetvis vet inte sjukvårdarna vilka liv dessa skadade lever eller vilka människorna bakom skadorna är. De gör sitt jobb och försöker att rädda så många de kan. Så långt är allt i sin ordning. Men likväl måste de prioritera.

Pigga 70-åringen kanske betyder mer för samhället/världen/fler människor än vad tre av de andra drabbade gör tillsammans. Å andra sidan är alla andra yngre än honom och har således en del år kvar att växa på, i bästa fall. AIK-huliganen har bara ställt till oreda hela livet och verkar inte vilja förbättras, han är dessutom ung vilket ger en dålig prognos. En psykolog hade direkt ställt diagnosen Psykopati på honom. Britt å sin sida har aldrig gjort en fluga förnär...

Det är lätt att i praktiken säga att alla människor är lika mycket värda, men när din son blir påkörd av ett rattfyllo, när din dotter blir våldtagen på en fest, när din mor blir nersparkad av ett huligangäng eller din mormor blir förgiftad av virus från en hemsk jobbkollega är pk-ismen som bortblåst. Konsekvent? Nej. Men högst mänskligt.

Jag är säker på, givetvis beroende på skada, att de yngsta hade räddats först. Oavsett vilka de är. Och det kan tyckas gentilt och bra. Och visst, i det läget kan vi inget veta. Men om vi visste hur personerna bakom skadorna var, hade vi agerat annorlunda då? Vill vi rädda Mikael före 70-åringen? Är Annica lika mycket värd som Igor? Ska alla ha samma behandling oavsett handling och levnadsstil?

Det tål att funderas på. Jag har inga egentliga svar, mer funderingar och lite tankar.