Mitt liv som hypokondriker

Jag är hypokondrisk. Jag tror att olika fysiska symptom i min kropp är olika tänkbara sjukdomar.

Hos Psykologen:

P: Nej, du har inga personlighetsstörningar.
J: Jo men psykopat då? Jag har ju lite psykopatiska drag.
P: Nej, du har inga personlighetsstörningar. Skratt.
J: Narcissist då? Jag kanske inte svarade ärligt på alla frågorna.
P: En narcissist hade inte ställt den frågan.
J: Men då är det ADHD då?
P: Nja, jag vet inte, kanske asperger? Med tanke på det sociala och så.
J: kanske det. Kan man ha båda?

Hos tandläkaren:

J: Du kollade alla tänderna nu va?
T: Jajemän, jag har kollat alla tänderna. Så fina så.
J: Men såg du tanden längst in då? Vissa tänder har lite färg på sig, det är inget hål va?
T: Inga hål. Lite missfärgningar bara. Ta det lugnt med juicen.
J: Kollade du den här tanden verkligen (visar).
T: Ja, inget fel på den.

Och så fortsätter det sådär tills jag fått klart för mig att det INTE är nåt fel på mig. Eller mitt psyke. Jag är normal. Phew.

Igår brände jag mig i solen lite på låret och halva delen av ansiktet. Direkt tänkte jag på risken för hudcancer. Måste ringa pojkvännen och rensa tankarna.

Har olika storlek på fötterna och därför är ett par av mina skor lite för trånga för en fot. Jag använder dessa skor ofta. Häromdan kändes det lite i stortån och då tänkte jag givetvis på hur det kunde se ut om det fortsatte. Fot och rygg-problem.

Jag är även begåvad med en viss släng av bacillskräck:

Ingen får dricka ur min vattenflaska, om inte behovet är akut. Det är äckligt.

När jag är på badstränder som beflockas av många människor, speciellt barn, tänker jag på hur mycket avföring som måste finnas i det vattnet. Och undviker således kallsupar i största mån.

Jag tycker inte om att hångla. Överhuvudtaget. Jag vet att jag är ensam om detta i världen. Men så är det. Det är äckligt, kräver hög munhygien och låter fruktansvärt. Men att pussas går bra.

Det är inte lätt att vara hypokondriker.