I Bollnäs fanns (finns?) en legendarisk maträtt. Världens godaste. Världens bästa. Den heter Tuffing. Tuffing innebär mos, hamburgerbröd och fett med hamburgerdressing. Den fanns att köpa på metropolen Bollnäs sporthall samt några enstaka kiosker. Det är det absolut godaste som finns. No offense Gondolen och Mathias Dahlström, men ni har ingen chans. Tuffing vinner alla dar!
Denna eminenta och icke-krångliga rätt får varenda Bollnäsbo i exil att fullständigt längta hem av abstinens. Den får folk att vallfärda hem varje jul till någon av kioskerna som ännu inte gett upp tillagningen av den. Det talas om tuffing i varje matälskandes krets. Men nu verkar traditionen vara på glid. Detta bådar inte gott.
I juni gick jag och pojkvännen till sporthallen för att inviga honom i nationalrätten. Döm om min förvåning när damen bakom kassan hävdar att Tuffing inte längre tillagas. Panik! Det får inte hända. Sporthallens café har blivit nyttigt! Bara en massa juicer och frukt och yadayada. Förvisso bra, men lite tråkigt för oss tuffing-älskare. Vi fick nöja oss med en originell toast med ost och skinka. Ganska god, men inte som en tuffing.
Vi Bollnäsbor har som sagt en lång tradition och historia i att äta denna utsökta och helt förträffliga rätt. Det enkla är ju godast. Vi har ältat kring denna maträtt, sörjt tillsammans över en tuffing, tränat och belönat oss själva med en tuffing efter. Lagt på mer dressing, senap eller möjligtvis lite bostongurka. Det är kult och nu börjar denna kultur att försvinna. Dumma hälsotrend.
Läste idag på Tuffings fansite på FB och såg att nån kille tydligen sålt in rätten i Göteborg. Kanske blir det Göteborgs statsrätt i framtiden. Inte så troligt. Men jag saknar tuffing. R.I.P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar