Ibland tänker man på de som valt att lämna oss i förtid. De som inte orkade längre. Vad var det för fel på dem? Varför ville de inte leva längre? Vad hade samhället och de runt omkring kunnat göra annorlunda?
Att göra något så ypperligt självdestruktivt som att ta sitt eget liv är något djupt tragiskt. Likväl en möjlighet.
Ibland kan man undra om de som hänger sig och liknande har rätt. Ofta uppger de att skälet för självmordet var att de inte orkade med att leva längre, det blev liksom för tungt. Att världen är för mörk, för outhärdlig. Inom en och runtomkring.
Människor och mänskliga relationer måste ses som något att vilja leva för. Likväl att få uträtta något meningsfullt med sina händer eller intellekt. Men om detta inte finns? Om man upplever sig stå utanför?
I år och tidigare år har jag märkt ännu mer vad den här världen går för. Vad människor går för. Hur ego vi människor i själva verket är. Hur mörkt det kan vara. Hur många "vänner" har inte trillat av längs med vägen. Hur många har man inte upplevt vara falska. Hur många gånger har man inte själv varit falsk.
Idag kan jag nästan förstå de som inte orkar leva längre. De kan ha gått på så många nitar och blivit så brända att en väg tillbaka till ett normalt liv känns för lång. Likväl är det djupt beklagligt och deppigt att se det så.
Till de sajter som klagar på Flashback i händelse av måndagens självmord vill jag bara säga att forumet är bra för oss som någon gång har sökt lite medmänsklighet där och faktiskt fått det. Jag pratade med en psykolog där en gång. Han tipsade mig om en sak jag inte vetat om tidigare. Att jag vet att han är psykolog visade sig av de svar han gav. Det är inte internets fel att människor tar livet av sig, det är att medmänskligheten saknas i vardagligt umgänge. Jag tror att många självmord hade kunnat undvikas om vi människor skulle behandla varandra bättre. Om vi skulle se varandra och inte gömma oss bakom oss själva och våra egna liv.
Marcus Janner, vila i frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar