Idag hade jag nostalgikväll för mig själv och kollade på Bröderna Lejonhjärta för första gången på 10-15 år. Jag tycker att filmen är läskig och att den borde ha åldersgräns på minst 20 år. I vilket fall satt jag och skrämdes av de hemska svartklädda riddarna på sina svarta hästar. Usch! Och tackade Gud för att filmen bara är en saga. Tengil finns inte. Eller ja, rättare sagt, han finns inte här. Inte i Sverige eller i Norden.
Jag tänkte att det faktiskt finns folk, ganska många, över jorden som lever såhär varje dag hela tiden. I rädsla för vad myndigheter och stat ska ta sig till. I skräck för att yttra sin egen åsikt i olika frågor. Som inte kan ta sig vidare i livet utan som är slavar i ett system det inte finns någon återvändo inom. Som t.ex. Kina. Vad är det för mysko land och vilka ledare har de? "Man får de ledare man förtjänar"-tramset passar inte in här. För vad har det kinesiska folket gjort för ont för att uppleva den här diktaturen?
Vad har man för rätt att inskränka livet för miljontals människor och förtrycka dem likt Farao gjorde med israelerna?
Nåväl. I slutet av filmen besegras den hemska draken Katla av folket från Körsbärsdalen. Tengil har ingen makt längre. Draken är dräpt och med honom den makt Tengil trodde sig ha.
Lika glad som Skorpan och Jonathan är i slutet av filmen så glad ska jag vara när förtrycket i Kina upphör och ledarna ställs till svars av Gud själv för deras omänskliga agerande. Men mest ska jag jubla när Mr devil himself aldrig mer kan trakassera någon igen. När han får sin slutliga dom.
Det vänner, det är snart. Halleluja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar