Sitter i klassrummet och inser att min klass är kraftigt överrepresenterade på vänsterkanten. Vi har vad jag vet ingen tvättäkta borgare i gruppen. Möjligtvis är jag själv en kandidat, men jag pendlar mellan blocken och skulle nog anses ligga någonstans kring mitten. Så nej, ingen.
En kille i studiegruppen är väldigt bright. Det skulle inte förvåna oss andra om han slutar som en högt uppsatt psykolog någonstans. Killen är även han vriden aningen till vänster.
Idag diskuterade vi Folkpartiet. Fp vill ha tuffare tag inom psykiatrin. De har kommit med en del sjuka förslag om att öppenvård ska kunna få samma status som slutenvård, vilket skulle innebära kraftiga personliga kränkningar av integriteten hos de som söker vård.
Den brighta killen upplyser oss andra om att Fp inte är hans parti och att de tillsammans med Kd är de parti han ogillar mest. Särskilt Kd:s förslag om att förbjuda kamphundar är något som inte går hem hos den unge mannen.
Jag sitter där och vet inte vad jag ska säga. Jag håller ju med. Även om jag gillar Fp:s politik i vissa frågor. Även Kd har sin charm men besitter även de en slags konstig förkärlek för knepiga lagutspel om tobak och annat.
Har insett en mycket livsviktig sak, att går man på omvårdnadsprogram är alla klasskompisar vänster, har fyra barn och i snitt två hundar. Detta är en ny erfarenhet för fröken I. Och kul är det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar