Var hos frisören idag. Jag gillar frisörer. Hon idag var bra. Jag hajade till där jag stod och tittade bland schampoflaskorna när det plötsligt var min tur. En person med en bred mansröst talade till mig, trodde först att det var bögen jag beställt tid av i telefon. Tittar upp, förväntar mig att bögen står där, och ser en liten asiatiska stå där och kolla på mig. "Varsågod, din tur". Det tog några sekunder innan hjärnan hade fattat att detta var en kvinna, rösten till trots. Hon/han började att jobba med håret och jag kunde luta mig tillbaka. Skönt!
Alltså, hur snygg kan man bli av en enda frisör? Hon fönade och fixade och snart såg man ut som en filmstjärna! Jag är avundsjuk på de som har sina privatfrisörer. Hade jag råd hade jag haft privat kock, chaufför, stylist, make-up artist, personlig tränare och frisör. Som jag står fast vid: skönhet är en klassfråga.
Jag har idag fått en ny insikt: jag skulle mer än gärna vilja bli hemmafru. I alla fall för ett tag. Och en hemmafru med cash! Jag har både jobbat och pluggat diverse de senaste åren och nu är jag trött på det. Nu är jag sugen på jetset-liv. Vad nice att plugga lite kurser (motsvarigheten till äldre tiders aristokratiska tebjudningar), springa runt på stan och ägna sig åt välgörenhet. Kanske skriva en bok. Gå runt med manikyrerade naglar och dränka mina pengar på sidentyger av olika slag. Jag skulle gilla det.
Synd att min kille inte inser detta. Jag är ihop med en blivande behandlingsassistent. Allt kring en ingångslön på 20 vore bra. Jag får väl lov att tjäna mina egna pengar då om det ska vara så.
Jag tycker att männen i detta landet ska ta sitt ansvar: ska jag och mina medsystrar vara snygga så ska de betala, så enkelt är det. Alla kvinnor borde ha rätt till att vara hemmafruar om de vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar