C-uppsats javisst!

Jag är den enda människan i Sverige som ser fram emot tider av c-uppsatsskrivande. Jag har så många saker som jag skulle vilja undersöka djupare. Jag skulle vilja göra en studie av t.ex. Facebook och den narcissism som där flödar. Eller gör den det? Vilken funktion fyller Facebook? Vad använder vi Facebook till?

Varför skriver folk statusrader av typen:

"Idag ska jag mysa med min underbara man och mina två underbara barn. Älskar er! <3"

"Nu är jag i Miami och solar. Underbart vatten. Det är så skönt med semester."

"Ut med snuttis och snuttan. Vi ska röja järnet. Vi är bäst tjejer!"

"Älskar min goseplutt. Danne, du är det bästa som har hänt mig. pusspusspuss"

Jag vill utreda det här. Det är hur festligt som helst. Vill man utmärka sig, bara berätta allmänt hur man har det eller visa status? Vem vill man imponera på och varför? Vilken sanningshalt döljer sig bakom vissa påståenden? Är Facebook en verklighetsflykt för en del?

Läste på Ensam akademikers blogg där hon skriver om den ensamhet hon känner när alla verkar ha sådana lyckade liv hela tiden. Jag tror att många känner så. Det innebär inte att världen inte vill glädjas med dig när du gift dig, skaffat barn och köpt hus. Det är snarare en fråga hur vi behandlar folk även på nätet. Eller är allt tillåtet bara för att det är på nätet? Vilken internetkultur vill vi främja? Vilket ansvar har vi för varandra?

Finns det svaga grupper även på nätet som behöver vår hjälp och vårt stöd? Hur ska vi förhålla oss till frågor om nätet och dess användning? Det finns mer att utforska här.

Jag har bestämt mig för att aldrig mer låta mig köpas till att visa upp en perfekt yta. Aldrig mer ska jag lura människor till att tro att jag har ett lätt liv. Jag är en enkel människa med behov, drömmar och sorger. Även glädjeämnen. Jag blir ledsen ibland när folk säger något elakt. Jag känner mig då och då ensam och oälskad. Jag kan bli avundsjuk på folk jag upplever har mer pengar, ett snyggare yttre eller ett stabilare liv än vad jag själv har. Jag kan känna mig utanför. Jag kan bli arg och irriterad över vad folk skriver, säger eller gör. Jag snöar ibland in på frågor som för andra är helt obegripliga men som är viktiga för mig. Jag är inte perfekt.

Facebook och liknande medier bidrar med mycket gott men vilka är baksidorna och hur ska vi bemöta dem?

Återkommer om jag någon gång får chansen att skriva uppsats om det här.