Eller ja forna klasskamrater är mer korrekt. Ibland undrar man vad som blivit av dem? Vad de gör och så. Senast idag läste jag i SvD om en tjej från gymnasieklassen. Hon är nämligen konstnär och skulle ställa ut i ett otal länder. Hon kallar sig postfeminist, bara det. Coolt Sara-Vide! Inte för att vi var direkt vänner i gymnasiet men ändå. Kul att det har gått så bra för dig.
En fd klasskompis bor i Australien, en bor i Aten och pluggar statsvetenskap, en är ekonom och en är programledare/kajakpaddlare/tusenkonstnär. Det är Erik. Erik dansar gudomligt. Glömmer aldrig dansen i trean Erik! Eller hur vi plockade tomater i ditt växthus. Jag glömmer aldrig din vänlighet när jag var utanför och missförstådd. Och du tillhörde ändå de coola. Tack Erik! Jag tror att änglar finns.
Och vackra Sabina, vart tog du vägen? Du som skaffade en typ 15 år äldre kille. Men du stod upp för de svaga. Du tog om hand. Du introducerade mig för kristendom, du bröt det första skalet. Du visade var skåpet skulle stå. Du var så cool och samtidigt så rar. Du kallade mig duvunge en gång. Medan du var skönheten själv. Jag undrar hur det har gått för dig? Ingen annan vet heller. Tack för allt.
Tack Kalle på universitetet som förbarmade dig över en vilsen ung student utan studiegrupp. Du som generöst delade med dig av kunskap och visade vägen med dina uttänkta teorier. Darth Wader, minns du? =) Den bästa av chefer torde du bli med ditt seende och barmhärtiga sätt. Thanks för VG på tentan bro.
Jocke, jag när en hatkärlek för manga efter våra långa samtal om det. Dataspel är inte riktigt min grej. Men tack för att du följde med mig och köpte kuddar!
Förlåt till dig Sofia för att jag och Anna inte riktigt låg i samma ambitionsnivå som dig. Du med MVG i allt. Hoppas att arbetet om samerna inte drog ner ditt betyg. Du som generöst delade med dig av ätstörningar på Tjärnen du vet. Vad gör du idag?
Erik, charmknutte där. Ledsen att vi gled ifrån varandra. Tror att vi sågs på Max senast. Ja, jag erkänner, jag var freakig. Du frågade om middag, jag klarade inte av det, mådde inte bra. I´m sorry! Minns ettan med glädje än idag.
Känns som att detta är inspirerat av SvD:s begravningsannonser men icke. Eller kanske. Jag vet inte när min tid är inne för att dö. Det kan vara i morgon. Eller om 50 år. Jag tänker på de människor jag mött, därav denna skrivelse. I morgon kan ett liv vara släckt. Vem minns människan den dag hon går hem? Vem trampar vägarna efter henne? Mina minnen är bara mina, jag tar dem med mig. Men tack alla för alla era bidrag genom åren, tack för all värme, ni som har accepterat och hjälpt mig.
Hoppas att mitt eget minne blir ljust.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar