Har satt sig på min hjärnhinna. Han är där för att stanna verkar det som. Jag har sagt till honom att sluta trakassera mig med sina låtar men icke, han vill inte lyssna. Idag kom jag på mig själv med att gå runt och viska: "Från och med duuuuu, från å med dåååå." osv i Sollentuna. Jag kan inte låta bli.
För övrigt hatar jag att köra bil i Sthlm, jag gör det aldrig mer. Panik är det milda ordet. I hate it. Aldrig mer en rondell, aldrig mer 4-filiga vägar. Jag bad som en dåre idag genom stan och jag gör inte om det. Tacksam för överlevnad tar jag mitt förnuft tillfånga. Ile+storstadstrafik =No, thanks. Jag har blivit feg på äldre dar, eller var det vis?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar