måndag 27 september 2010

När tårar blir till diamanter

Ibland kan man inte låta bli att röras. När man läser begravningsannonser till exempel. Jag bli alltid så rörd då. Man läser om personer, deras strapatser och anhörigas saknad efter dem. Människor som lämnar sina efterlevande i stor sorg och saknad. Någon går bort pga ålder, en annan i en olycka och någon i cancer. Tråkigt är det likväl.

Jag blir rörd av människors vänlighet och värme. Som när någon på pendeln tappar en mössa och en medresenär sträcker sig efter den och plockar upp den t.ex. Eller när någon håller upp en dörr för en när man kommer släpandes på matkassar eller resväskor.

En gång började jag gråta i skolan när en kille i min klass gjorde något snällt för mig. Det var ingen stor sak i världens ögon sett men för mig var det det. Han värderade mig i en situation när jag var lite labil. Det har hänt förut.

Idag fick vårt kära Facebook mina ögon att tåras lite lätt. Jag läste nämligen på sidan "Tänd ett ljus för någon du saknar" och blev rörd. Där ser man hur människor saknar och tänker på sina bortgångna vänner, familjemedlemmar och partners. Någon hyllar sin arbetskamrat, en annan sin mormor. Fint är det. Och det ger ett hopp inför framtiden.

Tänk att varje människa är så unik och så älskad för sin egen skull. Och vilket avtryck människor lämnar efter sig. Alltid är det någon som känner saknad.

Jag tänker på min farmor lite då och då. Vi stod varandra nära. Hon har alltid funnits. Hon var den naturliga länken till övriga släkten på min fars sida. Pigg och kry var hon också långt upp i åldern. Jag kan känna en saknad. Hon fattas mig.

Jag är nog ganska blödig. Jag börjar lätt gråta om jag läser om något sorgligt i tidningen eller liknande. Det spelar ingen roll om jag är hemma eller ute någonstans. Men jag skäms inte för mina tårar. Det innebär inte att jag gråter okontrollerat överallt och hela tiden. Men kommer det tårar så gör det. Låter man tårarna komma så blir de så småningom till värdefulla diamanter för själen. De rensar ut, lägger till och stillar.

Våga röras och gråta du också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar