Min pojkvän har någon gång sagt att jag är mullig. "Du är ingen speta direkt" brukar han säga när jag klagar på celluliter och gäddhäng. Dock gillar han min kropp och det är ju huvudsaken. Han vill inte ha någon smal hårding. Han vill ha en tjej som är mjuk och go, som har lite att ta av så att säga. Han tycker att jag är innehavare av en "redig, ordentlig kvinnokropp". So far so good.
Fatta att det finns sådana män! Som på riktigt uppskattar kurvor och det mjuka hos kvinnan. Som inte trånar efter smalisarna. Det är fantastiskt!
Vissa tror att jag är avundsjuk på de smala människorna och ibland kan de ha rätt. Dock har jag varit mycket smal själv en gång i tiden och då tyckte jag likadant. Samt var ännu mer radikalfeminist än idag. Så detta är inget nytt under solen om någon nu trodde det.
Ofta kan jag tycka att män ränner efter smala tjejer bara för att de är just smala. De kan ha snygga kroppar men förfärliga ansikten och ändå jagas de till max. Och blir upphöjda som "de snygga". Det tycker jag är fel. De som är snygga är snygga rakt av. De andra har snygga detaljer. På sin höjd. Rätt ska vara rätt.
Jag såg en tjej på pendeltåget häromsistens. Hon är seriöst bland de vackraste kvinnor jag har sett. Hon fullkomligt strålade. Oerhört vackert ansikte. Synd om hon väljs bort bara för att hon inte är pinnsmal. Dock tror jag nog att beundrarna står på kö i hennes fall.
Men som jag säger: mulligt är gulligt. Men det får inte bli för mycket av chipsen och coca-colan, ingen ursäkt för att inte ta hand om sin kropp. Lagom är nog bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar