Alltså, dessa dokumentärer om McDonald´s och Lidl och liknande som är aktuella just nu ger mig flashbacks. Flashbacks till min egen tid i en av dessa skitbranscher. Dock anser jag restaurangbranschen vara way out högre belastad med skit än handels. Jämför 16:50 i ob-tillägg på helger för restauranganställda jämförelsevis med handels avtal 100%. Jämför ofta högre stress, sett till utbudet av ställen och kassare grundlön och sämre villkor än vad handels erbjuder.
Jag träffade en tjej på t-banan en gång och vi pratade jobb. Hon jobbade på Pressbyrån typ två helger i månaden och tjänade mer än mig som jobbade fyra kvällar i veckan inklusive två helger i månaden på ett café. Kul jämförelse? Nej.
McDonald´s var mitt första jobb på seriös basis. En tjänst på halvtid som gick mycket bra. Jag var 19 när jag började och slutade strax efter att jag fyllt 22, ca 2,5 år. På många sätt var jobbet bra för mig. Jag bodde granne med restaurangen (som definitivt är bland de bättre arbetsplatserna inom företaget i Sthlm:s området), var i passande ålder och hade erfarenhet av servicejobb sedan tidigare. Sedan var jag svensk ung tjej istället för ännu en av dessa blattar och turkar från Rinkeby som också jobbade där. Bra för imagen.
Till skillnad från en del andra blev jag snabbt omtyckt av mina chefer, en av de så mycket att han efter två månader ville att jag skulle satsa på att på sikt bli restaurangchef. Han ville gärna hjälpa till med detta sa han. Smickrande det hela men nej tack. Företaget var vid denna tid mycket dåligt skött och var i ropet för stora förändringar.
Chefer kom och gick och restaurangen förändrades en liten bit med var och en av dem. Regler och rutiner sågs över efter direktiv från högre instans, högre chefer kom på besök och kontrollerade kvaliteten. Hierarkiskt? Javisst!
Jag avancerade snabbt till att hålla på med den bildrivna sidan. Vurmande för dessa otaliga bilister som gärna vill äta på rullande fot. Mcdriven var ett paradis i jämförelse med de vanliga kassorna. Man fick ett större eget ansvar och kunde vara lite skyddad. Om inte cheferna fick för sig att lyssna i lurarna på hur man bemötte gäster då. Det brukade gå bra, på den här tiden var man ett proffs. Man jobbade hårt och plikttroget, precis som man ofta gör i den åldern.
Om det var jobbigt? Ibland tillräckligt för att knappt orka ha ett liv vid sidan av. Och då jobbade jag halvtid. Väldigt stressigt med tydligt vinstintresse. Alltid något att göra. Typiskt jobb för folk från lägre socialgrupper. För de som inte kan få något annat. Det mest sorgliga tyckte jag inte var ungdomarna i min egen ålder som jobbade där utan snarare de äldre som man undrade hur det kommer att gå för. Kommer de att någon gång kunna ta sig härifrån? De flesta gör ju det så småningom hoppades jag. Även om de var lite äldre.
Sista halvåret ville jag bara därifrån. Bort från ett mycket jobbigt företag att arbeta för. Bort från stressen och de orimliga kraven på perfektion. Allt inom McDonald´s är icke-autentiskt. Le och var så fejk som du kan. Sälj, sälj, sälj. Sedan alla dessa kontroller av externa kontrollanter (inget annat än perfektion godkänns)och press på mellancheferna. Bli aldrig mellanchef inom McDonald´s om du inte vill sluta sönderstressad på SöS!
Nu vet jag att jag var med och vände detta då sjunkande skepp (faktiskt) till en mycket bättre restaurang, i förlängningen företag generellt. Främst genom hårt arbete och lojalitet till mina chefer. Fick jag något tillbaka för det? Nej. Inte ett piss, utom min egen vetskap att jag gjorde ett fantastiskt jobb för det företaget. Jag har diplomen hemma och omdömena från de oberoende högsta cheferna ringande i huvudet. Jag vet mitt värde för det där. Om de var värda det? Absolut inte. Allt handlade om pengar för att finansiera andra syften. Ett andrahandsval kan man säga. Men inte ens ett betyg kunde jag få när jag slutade. De vägrade verkligen det. Anställningsintyg fick jag givetvis men inget annat. Ett skriftligt omdöme av vitsordskaraktär var det minsta jag kunde ha krävt av cheferna för min ganska långa tid och riktigt bra arbetsprestation. Men, nej, det var man inte värd.
Är jag bitter? Nej. Fast jag tycker att de kan ta sina hamburgare och köra upp dem!
Edit. Blir äcklad varje gång jag går in på ett McD och beställer något, alla dessa leende falska 19-åringar får mig att vilja spy och ringa Reinfeldt och snacka allvar. Ser du inte hur de utnyttjar unga människors godtrogenhet?
McD är ett sliskigt företag som äter upp samhället inifrån, och som man aldrig kommer åt. De kan bete sig hur som helst och ändå komma undan. Allt för att de är billiga, har ett befäst varumärke och tjänar som bukfyllornas konung. Alla nattslirares bästa vän. Men inte min. Inte längre. Vi var aldrig vänner på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar