Idag fick jag ett något oväntat telefonsamtal från en bekant. Vi har känt varandra i några år men knappast umgåtts. Dock har vi en bra relation när vi möts, vi är lite samma skrot och korn kan man säga."Eh, stör jag?" mumlar han fram. Nejdå försäkrar jag och antar att grabben i luren vill låna mitt pendel-kort eller något. Som han brukar. Men nej, mannen var ute i ett helt annat ärende: "Jo, som du vet så har vi ju gift oss precis, borgerligt då och vi tänkte ha fest (kyrklig vigsel) i sommar". Aha, tänker jag, de vill ha serveringspersonal! Jag sitter och funderar medan han pratar på om huruvida jag ska ställa upp eller inte på detta. Så släpper han bomben: jo, vi är ju ute efter ett VÄRDPAR och har funderat på dig och F, vi tycker att ni är sköna på något sätt. Så vad säger du, är ni intresserade?
Min mun har aldrig varit ovalare än vid detta tillfälle. Värdpar? jag och F? Hur tänkte han nu?!!
Detta är smickrande men alltså, vi har inte ens umgåtts med detta par. De har även gjort sig osams med en del andra folk för att de är liberalt inställda i vissa brännande frågor. Jag gillar dem dock. Och F med. Helt klart ett par vi kan tänka oss att hänga med. Men det var bara så oväntat. Värdpar till ett par man knappt känner?
Nu fick jag avböja vänligt men bestämt då jag suger på dylika saker. Har scenskräck och social fobi. F hade antagligen gjort det bra. Men att ena halvan är bra fungerar inte. Sorry! hade gärna ställt upp om jag var bra på sådant. Det är en ära och ynnest att bli tillfrågad, särskilt om det är av nära vänner (gläd dig S!).
Hursom, jag blev ärligt lite glad över att han frågade. Ibland undrar man ju vad folk tänker om en och ibland tänker de tydligen högre om en än vad man tror!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar