I debatter om pengar slås jag ofta av tanken på vad folk gör med sina pengar och varför de inte har några. Varför är utbildade människor som bor i Sverige fattiga? Nu räknar vi bort sjukskrivna och arbetslösa som av förståeliga skäl har svårt att konkurrera. Vi talar om akademiskt skolade personer som gick ur högskolan för typ fem år sedan. VARFÖR är så många av dem fattiga i min omgivning? Varför har JAG mer pengar än dessa? Jag är inne på mitt typ 8:e(!) pluggår efter gymnasiet. Har jobbat heltid max ett halvår i mitt liv, däremot halvtid. Jag har levt kring eller under bidragsnormen för socialbidrag rätt länge men aldrig upplevt brist på det sättet.
Jag förstår inte detta! Det kan inte handla om att jag får pengar av mina föräldrar eller liknande, något måste vara fel i själva grunden. (okej, jag har ännu inga studielån att betala, inga skrikiga ungar eller villa)
Personligen är min privatekonomi bättre än någonsin. Den buffert jag har just nu har jag aldrig haft på kontot innan. Och jag har pluggat läääääänge. Längre än någon av mina vänner. Dock inte alltid på heltid men ändå, privat bekostad utbildning och halvtidsjobb är ingen rik kombo i pengatermer. Och jag har varit en otroligt dålig löneförhandlare samt arbetat med samhällets minst aktade arbeten. SKITJOBB milt uttryckt.
Så frågan är vad människor gör med sina pengar? Hur tänker de? Hur lever de? Vilka utgifter har de? Varför då?
För säkerhets skull vill jag inflika att jag är en riktig arbetarunge och tänker så förbli. Dock scorade jag som nittonåring en högre timlön än morsan. Det är lite coolt faktiskt (eller tragiskt, beror på hur man ser det)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar