Jag har en tvilling. Är vi lika? Nej. Kanske för att tvillingen är en han. A male. En man liksom. Och jag är fortfarande en kvinna vad jag vet. Är det kul och speciellt att ha en tvilling? Nej. Jo, lite coolt men inte i några astronomiska höjder. Vi är som vilka syskon som helst. Bara det att vi delat livmoder samtidigt och aldrig firat en födelsedag som ensam i strålkastarljuset. Har detta gagnat oss? Ja, tveklöst. Tänk dig själv att alltid ha någon som sällskap. Av motsatta könet också, perfekt när man är 13 och vill ha info om grabbarna i fotbollslaget. Man blir även känd som X:s syster. Helst X:s snygga syster. Det funkar utmärkt. Som i trean när en kille i brorsans klass dedikerade en rad till mitt namn i skolboken. Varför vet jag inte, det stod ett tack till Ile liksom. Jaha, var det min snygga frisyr? Mitt sociala komplex? Kanske ett smile i skolboken? (knappt). Jag vet inte. Det hade inte hänt om killen inte kände min bror. Bara det liksom.
När vi växte upp var vi olika som natt och dag, jag och min bror. Jag var något tidigare i utvecklingen och under högstadiet mätte jag ett huvud längre än honom. Folk trodde att han var min lillasyster(!). Kanske för att han hade långt hår. Och var rätt liten. Det tyckte jag var kul.
Nu har han vuxit till sig rejält. Har bil, bostadsrätt och flickvän. Och tar ansvar. Det går bra för grabben. Och det är systern glad för givetvis. Jag älskar min bror och kan vara mig själv med honom till hundra procent, något han delar med två andra personer. Jag är tacksam att jag har ett syskon och hade gärna velat ha fler, en storasyster och en storebror. Det hade varit ultimat.
Något drag jag gärna ärft som brorsan verkar ha fått allt av är träningsnarkomanin. Han tränar sex dagar i veckan. Och är noga med vad han äter. Han är även teknisk och praktiskt lagd. Han är estetiskt lagd och har spelat i flera band. Han är rakryggad och vågar säga ifrån. Han är generös och öppnar gärna plånboken. Han är väldigt social och har många vänner. Han är blond. Han är snäll.
Saker jag fick ärva: skräpmat- och sockergen, lathet, tillbakadragenhet och kaninteläsanoter-syndrom. Däremot fick jag de teoretiska skillsen och snyggaste ögonfärgen. Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar