Jag har varit på några dejter i mitt hittills 27-åriga liv. Ingen har varit den andra lik. Dejter kan vara alldeles underbara, skitjobbiga eller högst pinsamma. Det beror på. Till exempel på hur personkemin mellan de två dejtande är. Jag hade träff med en kille från en dejtsajt en gång. Inte för att jag egentligen var seriöst intresserad, tvärtom. Men ändå, jag ansåg mig behöva en utmaning så jag tackade ja till en träff. Killen var egentligen inte min typ, han var kort, skallig och knappast en soulmate. Dessutom några år äldre. Men i alla fall.
Vi sågs på ett café. Vi sitter och pratar och jag berättar av någon anledning att det enda yrke jag inte kan tolerera att min blivande partner har är polis. Anledning: jag skulle vara rädd dygnet runt att något hemskt skulle hända partnern samt nära sjuka hämndbegär om något väl skulle inträffa. Summa summarum: poliser är trots det hedervärda uppdraget inget för mig. Och så pratar vi lite om droger och om huruvida polisen har rätt att ingripa som privatpersoner om de ser t.ex. en vän eller någon bekant bruka droger. Sedan kom vi in på vad han sysslar med. Jaha, vad jobbar du med då? "Jag pluggar till polis" kläcker han ur sig. På riktigt alltså, han pluggar verkligen till polis. I solna. Eh, jaha. Ja, men ja. Eh?
Det blev ingen andra dejt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar