Hos tandläkaren

Idag var det dags för den årliga kontrollen hos tandläkaren. Min tandis heter Vivianne och är precis lika gullig som namnet antyder. Hon är medelålders, har rött hår och är megatrevlig. Oftast. Idag var hon det delvis inte:

V: Varsågod att lägga dig i stolen.
I: (nervös som attan) Ok.
V: Jaha, mår du bra?
I: Ja, tack. (Ska man ställa motfråga nu eller?)
V: *Kollar intensivt på datorskärmen bredvid och vänder sig sedan till mig med frågande uppsyn, liksom granskande*. Är du 83:a?! Hennes uppsyn-------> :O
I: Ja, det är korrekt
V: Och fyller 28 i år? VAD GAMMALT! Eller vad säger du tandsköterskan? Herregud, gammal.
I: Eh, ja, snart är man 30, försöker jag med för att lätta upp stämningen lite. Fort går det.
V: Ja och FORTARE kommer det att gå. *Kollar på mig med pillemarisk blick*.
Har du några BARN då?
I: Eh, nej, inte än.
V: Nä, det är klart, man måste ju leva lite också.
I: Umm.

Resten av besöket ligger jag och kollar på mina diabilder av tänderna och lyckas på något narcissistiskt vis tycka att de är snygga. Vissa har snyggt hår, vackert ansikte eller sexiga ben. Jag har snygga tänder i röntgenbilds-style. Och jag gillar det! Tack Gud för generös tandvårdspolitik och tack kära mor för bra tandgener. Och såklart ett stort tack till Vivianne för att hon INTE spätt på min åldersnoja. Eller hur det nu var.