Himmelska pund

Tanken slog mig häromdagen att de som fått mycket, ja av dem ska det även utkrävas så mycket mer.

Läste en bok för några år sedan som handlade om Guds kärlek och om att förvalta det man fått av Honom. Allt vi fått i livet är gåvor som ska förvaltas. Det här handlar naturligtvis inte bara om materiell välsignelse eller praktisk utan även andligt och själsligt.

Ibland har jag känt mig ledsen när jag träffat vänner med salig bakgrund. Som om de har fått vissa grundläggande och viktiga saker via modersmjölken som de tar för givet. Saker som för mig vore en drömstart i livet att ha fått haft närvarande när jag växte upp. Kärlek och barmhärtighet t.ex. Gemenskap och människovärde enbart genom att existera. Vägledning om livet och om hur saker ska vara. En ram att fungera utifrån. Som man kan göra uppror mot om man vill men som ändå finns där. Som ett skydd. Som en kompass när det stormar.

Själv växte jag upp i en krigszon tidvis och det har självklart skadat mig mycket. Jag har haft mycket motvilja gentemot människor och fruktat dem. Räknat med att de vill mig ont. Inte litat på någon. Inte haft någon att prata med. Närhet och intimitet till andra människor, hur fungerar det?

Det enda jag ville när jag växte upp var att mina föräldrar skulle se mig. Att de skulle vilja umgås med mig. Dela mina intressen. Att vi kunde ha en stark gemenskap. Vara en stark sammanhållande familj. Som jag saknade det!

I kyrkan liksom alla platser är det en viss typ av människor som premieras. Det är i regel de hurtfriska och glada typerna med mycket energi och arbetslust. De som följer kurvan som man "ska" och utbildar sig och gifter sig i unga år. De välmående i största allmänhet. Det är i regel de vars hela familj är kristen och ofta är de frontfigurer i kyrkan. De är trygga, har fylld kärlekstank och tänker positivt om livet.

Men jag har insett en sak. De kan ha fått mycket serverat. De kan utåt ses som de lyckade. Men det kan också vara så att de har mer att ställas till svars för en vacker dag. Så är det för oss alla. Vi fick olika mycket av de olika tingen kärlek, uppmuntran, trygghet, värme osv. Vad vi gör med det är upp till oss. Likväl får vi en dag göra räkenskap för hur vi förvaltat våra pund. De rika är skyldiga att dela med sig till de fattiga. Bibeln talar mycket om det. De starka ska skydda de svaga. Har du fått mycket kärlek och support är det din skyldighet att dela med dig. Så är det bara.

Jag är säker på att mina föräldrar gjorde sitt bästa för mig och min bror under vår uppväxt. Jag är även säker på att ingen är perfekt. Inte ens föräldrar. Dock är det föräldrars skyldighet att älska sina barn och att fostra dem så att de kan leva välfungerande liv som vuxna. Vuxnas uppgift är att ge ramar och trygghet åt barnen. Att coacha dem och uppmuntra deras potential. Det är en fördel om man innan man blir förälder har bearbetat sina egna trauman.

Jag hoppas att jag kan ge mina eventuella barn verktyg för att leva ut sin potential och förvalta sina pund på ett bra sätt.