Jag har aldrig varit en vass debattör i vanliga livet. I skrift är det en annan sak. På gymnasiet läste jag retorik två år, A och B-kurs. Där fick jag utveckla skrivandet och skrev flera egna tal. Egna tal kan därmed gå bra, dock inte paneldebatter och sådant om jag inte får vara den som börjar förstås. Då är det lätt! Antar att vi är olika slipade vad gäller sådant här. Jag känner folk som stavar som krattor men IRL är de fenor på att diskutera. Vi har alla fått våra gåvor.
Däremot är jag en grym researcher. Att hitta information är så otroligt lätt idag. Jag söker hela tiden efter intressanta saker och vill hålla mig uppdaterad om omvärlden. Ibland missar man saker förstås, men ofta hittar man saker snabbt ändå. Jag förstå mig inte på folk som inte fattar hur man hittar information. Hallå it´s 2011, wake up! Hur svårt kan det vara? Sedan att jag suger på teknik är en annan sak...
Jag har börjat att känna mig som en nätpersonlighet. Inte för att jag är överdrivet känd eller liknande utan för att jag har fått så mycket utbyte av nätet och de människor som finns där. På Flashback är jag x, i skolan x, i familjen x osv. Den är en del av mig, min nätpersonlighet. Jag är mig lik ungefär som i verkliga livet. Brukar t.ex. inte ljuga och hitta på fastän det säkert har hänt.
Internet har öppnat upp en ny värld för mig och hjälpt mig att döda sekunder, minutrar och dagar. Kanske år. Kanske för mycket. Men jag har läst, inspirerats, gått i taket, debatterat, skrattat, gråtit, svurit och blivit mer allmänbildad. Utan tvekan värt det.
Undrar hur länge till man kommer trivas i detta cyberspace? Kanske går febern aldrig över, kanske gör den det. I vilket fall kommer jag alltid att bära min nätpersonlighet med mig och glädjas över det positiva som den varit med om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar