Girighet

Girigheten bland en del stora stjärnor är allmänt känd. Eller är de bara smarta som rider på vågen? Frågan är: hur kan de fortsätta såhär år efter år?

Som t.ex. U2. De är goda för miljarder. Ändå skulle de aldrig kunna tänka sig att låta fattiga människor lyssna på dem. Eller?

Anledningen till denna bloggpost är att jag av misstag råkade ramla in på nån sida på nätet som säljer biljetter till stora nöjesevenemang. Artist efter artist radades upp, kommande turnedatum och biljetter till dessa spelningar annonserades ut. Håkan Hellström fanns med bland artisterna. Även Sting och Helloween (vilka som nu går på dem). Och U2 såklart. Döm om min förvåning över U2:s hutlösa biljettpris: 2500:- per biljett i runda slängar.

Herregud! 2500:- för att stå och svettas med en massa andra U2-fan. Hur mycket tjänar bandet på sina konserter? Vad kostar deras privatjet? Vad kostar Bonos hus, förlåt tempel?

Jag vet att det inte är artisterna som sätter priser på biljetter till deras egna spelningar. Det gör arrangörerna. Men arrangörerna måste även de tjäna på spektaklet. "Gå runt" som det så fint heter. Är det de som är de verkligt giriga? Eller är det så att artisterna tar ut översummor för att bemöda sig att komma till lilla landet Sverige och jamma lite med guran?

Nej, U2, visa lite god stil och hyr globen och sänk biljettpriserna något. Det är inte rimligt. Jag vet att ni är ett av världens bästa liveband och ni ska givetvis inte spela gratis men ändå. Det osar lite desperation aka klämma-ut-det-sista-man kan-innan-man-blir-gammal-och-grå över er. Ni var ju här alldeles nyligen.

Samtidigt kan jag vara glad över att det är just band som U2 som tjänar så ofantligt med stålar. De vill ju ändå göra gott i världen och verkar använda sina privatjet till att åtminstone försöka lösa en och annan konflikt i tredje världen.

Men jag funderar vidare på det här. Hur kan man bli så känd på att knäppa lite på en gitarr och bonka på några trummor och samtidigt tjäna miljarder? Det övergår min förmåga att tänka ut.