Jag dras till storebröder. Ofta har de bröder till syskon. Undrar varför mönstret upprepas. Vad är det som attraherar med storebröder? Antagligen är det att man kan spela ut lite utan att de freakar, de är vana. Ofta är de trygga, vana vid att ta ansvar och lojala.
Nästan alla jag varit kär i är storebröder. Det gäller både tillfälliga crusher och mer seriösa kärlekar. Något attraktivt verkar de i alla fall ha.
När jag var liten önskade jag mig en storebror. Egentligen har jag en. Han är en minut äldre. Ska man vara petig så. Jag önskade att min storebror skulle vara stor, stark och snygg. Han skulle rädda mig från alla elaka killar man kunde tänkas stöta på. Han skulle vara min beskyddare. Han skulle vara den typiske alfahannen som leder flocken och därigenom blir respekterad.
Jag var avundsjuk på de tjejer som hade ovannämnda storebröder.
Jag har genom avsaknad av en riktig storebror tvingats försvara mig själv livet igenom. Jag har slagits med män på krogen och i skolan. Skällt ut folk och rett upp mina strider. Jag tror dock att det hade varit bra med en storebror i mitt liv. Många beslut hade nog sett annorlunda ut.
Nu får man dock inse verkligheten och glädjas över den bror man ändå har. Trots eller ändå kanske pga att man är tvilling. Men han är faktiskt en minut äldre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar