Gulligt

Så här skrev en manlig vän på min facebook idag:

"Shit vad länge sen man hörde ifrån dig..saknar dig jättemycket. Du var med säkerhet den mest härliga personen att umgås med på arken".

Ja, vad ska man säga. Speciellt med tanke på att personen precis har fått sitt första barn. Den här människan har alltid uppmuntrat mig. Jag vet inte vad jag gjort för att charma honom men han gillar mig. Själv är han cool, kampsportsmänniska och långhårig och snygg. En av de tryggaste att vandra med en mörk kväll i någon gränd.

Detta får mig att fundera på att inte publicera ett inlägg om manliga vänner som egentligen bara vill/velat åt min fitta. Tack Nico!

En anekdot: för några år sedan kom jag cyklande efter ett av mina dåvarande jobb. Klockan är sen på kvällen, runt 23 kanske. Jag ska ta pendeln hem och träffar på ovanstående kille och en kvinnlig bekant till honom. Jag kan tillägga att frenetiskt cyklande, otvättat hår och icke-sminkad fejja inte alltid är en rolig uppsyn. Och inte känner man sig speciellt fräsch efter att ha jobbat bland stekos och sprit hela dagen.

Han ska presentera mig och den kvinnliga bekanta för varandra. Kan tillägga att tjejen ser otroligt bra ut. Då kläcker han ur sig, helt seriöst: "Ja, det här är Elin, Arkens snyggaste tjej". Och jag känner att jag bara dör. Vet inte var jag ska ta vägen. Så oerhört pinsamt! Visst, smickrande men...kunde han inte ha valt en annan dag? Hon måste ha undrat över standarden på församlingens brudar. Min känsla kan nog beskrivas som skräckblandad förtjusning. En känsla av att vilja dö för tidigt. Att åtminstone vilja dra något gammalt över sig. Men ändå, det var gulligt sagt.