Varför väljer jag inte ett mer kreativt yrke? Varför envisas jag med att välja yrken med vårdinriktning i någon form? Jag gillar att arbeta med människor öga mot öga. Samtala lite, kanske stötta någon. Men ändå?
Min ökade kreativa förmåga vill få sig ett större uttryck. Tänk att ha ett yrke med minimal kontakt med andra människor. Kanske ett yrke bakom en datorskärm eller liknande. Varför inte starta en framgångsrik och rolig blogg?
Samtidigt vill man inte sälja sin själ för småören. Då ska vinsten vara ofantligt stor. Eller nej, det går inte. Själen är för dyrbar.
Men egentligen säljer vi ju alla vår själ. I alla fall vi löntagare. Men att göra det offentligt? Som alla dessa modebloggare som lever på sin skönhet, provokativa förmåga eller lycklottade slump. Är det smart eller är det hemskt?
Jag har inget behov att vara en offentlig person eller en som möter erkännande i större kretsar. Däremot vill man ju göra något slagkraftigt om man ändå ska göra något.
Man ska kolla hur man var som liten sägs det. Vilka intressen man hade. Tydligen visas en stor del av personligheten redan där, i lycksaliga fall. Och kanske vilka yrken som skulle passa.
Jag gillade i min barndom att skriva olika små "böcker" med påhittade karaktärer. Den mest älskade var historien om Rufus och hans flickvän Lina. Någon gång gjorde de slut. Det var sorgligt. Att samla in pengar till djur och olika ändamål var ett återkommande inslag samt att starta klubbar av olika slag, skriva sånger och SKRIVA. Och faktiskt: att prata i radio. Jag och brorsan (egentligen jag) hade ett eget radioprogram. Det var fruktansvärt kul, stilen var väl som P3 ungefär. Lite musik och lite prat. Samt att leka skola med gosedjuren. Och att läsa böcker. Vad ska man bli på det?
Starkaste ämnen i skolan: allt kreativt, FAKTISKT. Jag KAN vara kreativ. Måste påpeka det tydligt, för folk verkar inte tro det. Bra betyg i bild, musik och retorik. Trots social fobi. Samhällskunskap och svenska var säkra kort. Dåliga betyg i matte, språk och allt som har med teknik att göra.
Akilleshäl: icke "armbågande-och-ta-för-sig-karaktär". Tyvärr. Social fobi och människofruktan. Introvert läggning. Och ointresse av datorer och teknik. Detta ställer till det en hel del. Kan inte ha för sociala yrken, men är heller ingen nörd. Hjälp mig någon!
Edit: grävande journalist hade varit det bästa. Att avslöja "onda" företag/are är det bästa Ile vet. Hon njuter av detta. Nej, men skämt åsido, att jobba som sån där talande reporter ("nu står vi här utanför Västerås sporthall..." osv) hade funkat utmärkt. Men är fortfarande tveksam.
Edit 2, några dagar senare: Har hittat rätt nu tror jag. Och odlat den extroverta sidan. Glad för det! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar