Vi jobbar ihop. Vi sitter på kontoret en dag. Han ska skriva en rapport om en händelse på jobbet. Vi diskuterar språk. Hur man ska skriva. Han ber mig att se efter vad jag tycker. Kan man skriva såhär? Jag skrattar lite lätt. Språket är som hämtat från 1800-talet. I stort sett felfritt sånär som på en och annan stavelse. Han håller inte med. Det ska stå så. Vi diskuterar och jag ger honom rätt efter ett tag. Jag har mött min överman.
Språkfaschisten berättar att man inte ska skriva "ej" eller "icke". Det är helt fel. "Inte" är mer korrekt. Man får absolut inte skriva "jobba" i ett cv. Man ska skriva "arbeta". Jag står bara och skrattar för mig själv. Människan hävdar på allvar att han ägnar timmar åt att kontrollskriva sina skolarbeten. Han måste lämna in dem perfekta. Han medger att han är övernitisk. "Men jag är sådan". Man kan ju inte blanda in talspråk i skrifter. "Då blir det rödpenna direkt". Hur orkar man leva så?
Jag råkar alltid reta upp sådana här personer. Sådana här män tycker att man är för mycket. För flamsig. För ointresserad av att vara korrekt. Men vem är korrekt och varför? Vem bestämmer vad som är korrekt?
Synd på en annars trevlig grabb. Som jag ändå måste medge att jag tycker väldigt bra om. Han är smart och ambitiös. Lycka till med allt XX!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar