tisdag 31 augusti 2010

Storstadssyndrom

Har funderat på en sak det senaste. Det handlar om hur olika liv man lever när man kommer från landet visavi storstad. Jag tänker främst på hur man lever när man är kring de tjugo.

Jag flyttade hemifrån när jag var 18. Jag började mitt första jobb när jag var 14 tror jag. Jag arbetade hela gymnasietiden på helger och lov. Även under högstadiet en del.

Nu tycker jag att yngre folk jag möter i skolan och överallt är bortskämda snorungar. Som en i min klass: "Jag har inte råd att flytta hemifrån". Herregud! Vad tror du att jag och min generation hade? Man får väl jobba eller ta studiemedel så bör man klara sig. "Men jag vill inte bo i förorten". Nehe, men lev på dina föräldrar då.

Jag kan alltså inte förstå detta. Hur man resonerar. Klart som fan att du måste GÖRA något SJÄLV om du ska ha råd att leva i dagens samhälle.

Kanske var det för att man var prestigelös och arbetade med icke-glamorösa saker som städning, café-verksamheter och restaurang som man hade råd att flytta hemifrån. Men man jobbade i alla fall. Man tog ansvar. Nu för tiden ska alla ha allt serverat.

Jag trivs därför alldeles ypperligt med Reinfeldts arbetslinje. Den ska värna de sjukaste och mest behövande. Men folk som kan jobba ska jobba. Så är det bara.

Utvecklingen kring att allt är för dyrt tror jag är skadligt för dagens unga. Det är sunt att ha flyttat hemifrån när man är 22. Vi bör ha en politik som främjar detta.

Vissa anser att jag är bortskämd för att mina föräldrar har gett mig en del pengar och saker under åren men betänk att jag har JOBBAT. Jag har bekostat privat utbildning under 10 terminer. Jag har sett till att bo billigt och att ha låga utgifter, jag har ansträngt mig. Tagit jobb jag aldrig trodde att jag skulle ta. Grunden till min ekonomi har jag lagt själv. Men visst har bidragen hjälpt en stor del.

Och betänk att då är mina föräldrar lägre medelklass typ. Alltså inga multimiljonärer. De äger inga fastigheter i Stockholm, har inga lyxbåtar utan har högst ordinära arbeten. Men jag är stolt över mina generösa föräldrar. Alla föräldrar som kan borde vara som de. Då kanske folk hade råd att flytta hemifrån.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar